Home is where the heart is
Så var man tillbaka i Åbo. Vägen ner har nog aldrig varit så lång som den var idag men med blandade känslor kom jag fram. Hatar verkligen att köra ner och veta att mitt hjärta har lämnat hemma. Att sova ensam är verkligen inte min sak när jag är van att sova bredvid Patric varje natt. Men så måste jag ju tänka positivt istället och att jag äntligen kommer att träffa Emelie igen imorgon är ju helt underbart! Kommer bli helt super att få turista i London och shoppa tillsammans med henne.
Men först ska jag ta två bussar i Åbo, ett flyg och två bussar i England för att komma fram till henne. Hoppas verkligen att allt går som jag har tänkt för i mitt huvud låter det jätte smidigt, bara jag hittar bussarna och var jag ska köpa bussbiljetterna. Annars har min dag varit riktigt lugn idag. Har packat allt klart tills imorgon, lunchat med mamma och fikat med Jeanette.
Kommentarer
Trackback
